Högfors bruk

73892 Norberg, Sweden (Västmanlands län)

Wikipedia:
Der Betrieb wurde 1953 eingestellt und das Gebiet gilt heute als jüngste Eisenhüttenruine Schwedens. Das Versorgungsgebiet ist Teil des Ekomuseum Bergslagen.

Geschichte
Der Name Högfors ist alt und rührt wahrscheinlich daher, dass der Norbergsån hier hohe Fälle bildet, deren Wasserkraft seit dem Mittelalter für die Eisenherstellung genutzt wurde.

1464 wird Högfors erstmals schriftlich erwähnt.
 Ein Schmelzofen wird auch in Högfors im Jahr 1539 erwähnt und im Jahr 1545 wurde ein Eisenstangenhammer gebaut, der einer der größten in Schweden war. Die letzten Hochöfen wurden in den Jahren 1915-16 gebaut und 1953 stillgelegt. In der Mühle waren bis zu 250 Mitarbeiter beschäftigt.

Museum
Noch heute befindet sich eine Ruine des Hochofens mit den beiden hohen Rohren aus rotem Backstein, die durch schwere Eisenbänder und Eisenbeschläge miteinander verbunden sind, sowie den Backsteinmauern nach dem Fabrikgebäude.

Im Fluss kann man die Stütze sehen, die das Wasserrohr trug, das das Wasser zu den Wasserrädern führte.
Zwischen der Hütte und dem Gutshof bleiben zwei Fundamente für die Sinteranlage.
Vor dem Herrenhaus stehen drei Pflastersteine, sie sind ein Überbleibsel der Spur, die das Erz zur Sinteranlage neben der Hütte führte.

Es gab eine Industriebahn vom Kohlenhaus, die die Holzkohle zum Hochofen transportierte.

Gegenüber dem Herrenhaus steht ein beeindruckender Stand mit Wagenrutschen. Er wurde 1809 errichtet. Etwas weiter oben auf dem Hügel liegt das Inspektorenhaus, das aus der zweiten Hälfte des 18. Jahrhunderts stammt.

In Högfors ist das Kohlenhaus erhalten geblieben. Es ist eines der größten Holzhäuser des Landes und hat eine Länge von 150 Metern.

Wikipedia:
Driften upphörde 1953 och området räknas idag till Sveriges yngsta järnbruks ruiner. Bruksområdet är en del av Ekomuseum Bergslagen.

Historik
Namnet Högfors är gammalt och har troligen sitt ursprung i att Norbergsån här bildar höga
fall, vars vattenkraft sedan medeltiden utnyttjats för järnframställning. År 1464 omnämns Högfors första gången i skriftliga handlingar.
 En smältugn omtalas i Högfors även 1539 och 1545 anlades en stångjärnshammare som var en av Sveriges största. De sista masugnarna byggdes 1915-16 och lades ned 1953. Som mest var omkring 250 personer sysselsatta vid bruket.

Idag
Kvar idag finns en ruin av masugnen med de båda höga tegelpiporna av rött tegel sammanhållna av kraftiga järnband och järnbeslag samt slaggstensmurarna efter fabriksbyggnaden.

I ån syns de stöd som bar upp vattentuben som ledde vattnet till vattenhjulen. Två fundamentet för sintringsverket finns kvar mellan hyttan och herrgården.

Framför herrgården märks tre slaggstenspelare, de är en rest av den bana som förde malmen fram till sintringsverket intill hyttan. Andra spår av tidigare verksamhet finns i form av ett stall från 1809 samt kolhuset, som ligger mellan landsvägen och herrgården. Från kolhuset gick en industrijärnväg som transporterade träkolet till masugnen.

Vid Högfors finns kolhuset bevarat. Det är ett av landets största trähus och har en längd av 150 meter. Från dess södra gavel gick en rälsbana som förde träkolet till masugnen.

På andra sidan Norbergsån ligger en röd träbarack som kallas ”bruksbacken”. Vid 1900-talets början uppfördes flera liknande bostadsbaracker, men de flesta är rivna. Här bodde man trångt och saknade moderniteter.

• Imprint
• Privacy
• Terms of Use
• Copyright
• FAQ

• About Radiomuseum.org
• Contact
• Press
• Logos
• send2friend